Frågor om ATSU -aatt trygga sexuellt utnyttjade, besvarar några av de frågor vi kan tänka att du kanske har om föreningen och den verksamhet vi bedriver. Här får du svar på frågor som om föreningen är en registrerad förening och vilka som får stöd av oss, vad det kostar och hur man tar kontakt. Du får också veta lite om vilka som arbetar i ATSU och vilken bakgrund och vilket kunnande du kan förvänta dig när du kontaktar oss.

Vad står förkortningen ATSU för?

ATSU stod fram till april 2011 för Anhöriga Till Sexuellt Utnyttjade. I samband med extra årsmöte i april 2011 fastställdes att föreningen från detta datum att akronymet ATSU skall stå för att trygga sexuellt utnyttjade. Namnändringen kom till för att vår målgrupp har kommit att omfatta ett brett spektrum av människor och för att inte exkludera någon genom namnbeteckningen kom namnändringen till. Föreningen är en ideell anhörig- och stödförening som bedriver informations- och opinonsarbete.

Är ATSU en registrerad förening?

ATSUs första lokalkontor ligger i Västerås och är en registrerad förening sedan 2005. ATSU-Eskilstuna grundades i början av 2010 och är en enskild förening som verkar i nära samarbete till ATSU i Västerås. ATSU Eskilstuna registrerades i februari 2010.

Var finns ATSU?

Huvudkontoret i Västerås ligger på Svalgången 1 i Vallbyinstitutet. Ungdomslokalen ligger i den gamla huvudlokalen på Jakobsbergsgatan 3A vid Munkängen där även riksorganisationen huserar. ATSU-Eskilstuna har sina lokaler på Trädgårdsgatan 12 A-B på söder.

Vem får stöd av er?

ATSU är en anhörig- och stödförening som jobbar med proaktivt förebyggande arbete och påverkansarbete. Vår primära målgrupp var från början anhöriga till sexuellt utnyttjade, men verksamheten och målgruppen har kommit att bredda sig och riktar sig numera också till de som själva varit utsatta och professionella som kommer i kontakt med utsatta och anhöriga. Vi jobbar inte med förövare, eftersom det inte är vårt område. Dessutom skulle det medföra en intressekonflikt. Vi jobbar alltid utgående från barnets och den vuxna överlevarens bästa och från de anhörigas perspektiv. Vi arbetar också med informationsspridning och välkomnar alla som är intresserade av en ökad kunskap om övergrepp mot barn, unga och vuxna.

Vilka verksamheter har ni?

På sidan om vår verksamhet finns mer information om på vilket sätt vi jobbar och vilka evenemang och tillställningar som är aktuella. Vår verksamhet riktar sig dels till anhöriga och utsatta, dels till profesionella och dels till allmänheten. I vår verksamhet finns också ett informations- och påverkansarbete. Vi erbjuder föreläsningar och kurser samt ger direkt samtalsstöd till anhöriga och utsatta. I Västerås finns också grupper för anhöriga, partners till överlevare samt tonårs- och ungdomsgrupper. Läs mer om vad som händer i Västerås respektive Eskilstuna.

Erbjuder ni psykoterapi?

Svaret på den frågan måste bli "nej" om man med det avser psykoterapeutisk verksamhet som faller inom ramen för patientsäkerhetslagen (2010:659) och tidigare LYHS - lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (SFS 1998:531). Vi erbjuder samtalsstöd och ett lyssnande öra; råd och delaktighet, men inte psykoterapi. Ulrika och Ewa på kontoret i Västerås har en utbildningen inom området KBT. Bland våra frivilliga i Eskilstuna finns också personer med terapeutisk utbildning (steg 1) men ingen av dem erbjuder terapi. För psykoterapeutisk behandling måste vi hänvisa till kolleger inom psykiatrin, den allmänna hälso- och sjukvården eller till annan legitimerad psykoterapi/behandling.

Vad kostar det?

Det är helt gratis att söka och få stöd av oss här på ATSU. Du behöver inte vara medlem för att få vårt engagemang. Däremot ser vi gärna både aktiva och stödmedlemmar för att kunna hålla verksamheten vid liv. Sponsorer och övriga bidrag är också välkomna! Se sidan om medlemskap i Västerås och Eskilstuna.

Hur får man kontakt?

Det enklaste sättet att få kontakt med oss är förmodligen per mail eller telefon. Telefon till kontoret i Västerås är 021-30 26 00 eller 070-297 06 72, numret till Eskilstuna är 016-14 36 00 alt. 076-796 19 65. Du når oss på e-post: info@atsu.se alternativt info@eskilstuna.atsu.se

Kan man vara anonym?

Du behöver inte uppge ditt namn eller personnummer i kontakt med oss. Det är alltså helt okej att vara anonym, både när du ringer, mailar eller möter oss mellan fyra ögon.

Har ni utbildning inom området?

Som nämnts så är Ulrika och Ewa på kontoret i Västerås utbildade och diplomerade inom KBT. Eftersom ATSU är en ideell förening har de frivilliga varierande yrkesmässig bakgrund. Bland oss finns bl.a. socionomer, mental- o. barnskötare, jurister, pedagoger och beteendevetare liksom grafiker, säljare och andra yrken. Alla jobbar på liknande villkor för att möta dig och ge dig det stöd du behöver. En del av oss har egen övergreppsbakgrund, andra är anhöriga och ytterligare några är engagerade av andra anledningar. Vi möter dig dock i första hand som medmänniskor och inte som yrkesmänniskor. En del av oss har arbetat med sexuellt traumatiserade i andra sammanhang tidigare och alla har vi erfarenheter som vi fått genom livet som vi har stöd av i mötet med dig. Grundläggande utbildning i egen regi för våra frivlliga sker kontinuerligt.

Har ni tystnadsplikt?

Svaret på den frågan är ett tydligt och enhälligt "ja". De som arbetar inom ATSU har alla tystnadsplikt, vare sig det gäller som styrelsemedlemmar eller som "mark-personal". Enligt lag har vi dock anmälningsskyldighet till de sociala myndigheterna om det finns misstanke om att ett barn far illa (pågående handling). Undrar du över hur det fungerar är du välkommen att ringa och fråga.
Är du minderårig kan det vara bra att veta att sekretess till skydd för en enskild gäller, -om den enskilde är underårig, även i förhållande till dennes vårdnadshavare. Det finns dock vissa undantag enligt 6 kap. 11 § föräldrabalken. Det betyder att vi inte har rätt att berätta för dina föräldrar vad vi pratat om, -om du själv inte vill det. Undataget är ifall någon gör dig eller någon annan illa, då kan vi behöva kontakta socialtjänsten. Är du osäker på vad som gäller får du gärna fråga.

Enligt sekretesslagen, 14 kap. 2§ och 5e stycket kan anmälan till socialtjänst och polis också göras för brott eller misstanke om brott för vilket inte är stadgat lindrigare straff än fängelse i ett år eller misstanke om försök till brott för vilket inte är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år.

Vilka är ni på kontoret?

Vi på kontoret är några glada och intresserade medarbetare. På kontoret i Eskilstuna jobbar Ingela, Daniel, Marie och Mia medan Ulrika, Ewa, Gun, Sirkka, Mats och Marita finns på kontoret i Västerås.

Eskilstuna:
Ingela Hertze, f 1970, är initiativtagare till ATSUs filial i Eskilstuna. Hon är själv överlevare efter sexuella övergrepp. Hon föreläser, fungerar som informatör, handledare och kurshållare. Hon fungerar också som stödperson och gruppledare i Eskilstuna.
Mia Klingsten finns också på kontoret i Eskilstuna. Eftersom hon har erfarenhet av samtal och är kunnig i finska erbjuder hon stöd och information till våra finskspråkiga besökare.

Västerås:
Ulrika Svensson, f 1967, grundade 2005 ATSU i Västerås. Ulrika föreläser bland annat på skolor om sexuella övergrepp och är kursledare på temat anhöriga till sexuellt utsatta. Ulrika är diplomerad KBT-terapeut och jobbar utgående från Västerås och är också verksam inom Riksorganisationen.
Ewa Norling, f 1968, Ewa Norling, f 1968, KBT-terapeut och ansvarig för barn- och ungdomsverksamheten i Västerås. Hon är också utbildad i Rosenberöring. Ewa håller i självhjälpsgrupper. Även hon har, liksom Ingela, egen övergreppsbakgrund. Hon är också verksam inom riksorganisationen.
Sirkka Albinsson är dramapedagog och jobbar inom ungdomsverksamheten; med ATSU Kameleonten, i Västerås.

Är ni själva anhöriga till sexuellt utnyttjade?

En del av de som arbetar på ATSU har egen övergreppsbakgrund. Ewa i Västerås och Ingela i Eskilstuna har egna erfarenheter. Ulrika och Mia är anhöriga. Bland de andra engagerade finns av alla kategorier; överlevare, anhöriga och människor som vill engagera sig av andra anledningar. Några har erfarenhet av trauma men ur ett litet annat perspektiv. Vi tycker att det tillför mycket att ha engagerade personer både med olika yrkesmässig bakgrund och med olika personliga erfarenheter. Det ger nyans och variation som gör att vi på ett mer helhetligt sätt kan möta dig och de som står dig nära.

Hur blir man frivillig?

Är du intressad av att engagera dig frivilligt för ATSU och är över 18 år? Hör då av dig till oss. Vi kommer då att bestämma ett möte för att diskutera och berätta vilka vi i ATSU är och lite mer om hur vi jobbar. Vi vill också höra vilka förmågor och erfarenheter du har som kunde vara till stöd för oss och vem du är som person. Söker vi någon specifik egenskap eller kunskap annonserar vi här på hemsidan efter det. Annars är alla välkomna att höra av sig. Just nu har vi förhållandevis få män och skulle bli särskilt glada åt manliga sökanden, men även kvinnliga sökanden glädjer...

Var förberedd på att berätta om dig själv. Vem du är och vilka erfarenheter du har. Vi begär också i regel in ett utdrag från brottsregistret. Är du dömd för att sexualbrott är du inte välkommen som frivillig i vår förening. Bekymdra dig inte över gamla fortkörningsböter eller dylikt. Det bryr vi oss inte om. Hör av dig och du, -välkommen att bli en i gänget!

För dig som är yngre än 18 år finn ATSU ungdom i Västerås. Kontakta Ewa så berättar hon mer.

Frågor och svar om sexuella övergrepp innehåller fakta om konsekvenser och symtom på sexuella övergrepp och behandling av traumatisering hos barn, unga och vuxna.

Vad är ett sexuellt övergrepp

En internationellt gångbar definition lyder "...Sexuellt övergrepp mot barn definieras som indragandet av beroende och utvecklingsmässigt omogna barn i sexuella handlingar som de inte riktigt förstår, som de omöjligen med insikt kan ge samtycke till eller som är ett brott mot de sociala normerna för rollrelationerna inom familjen". I Sverige betraktas sexuell interaktion med barn (både fysisk och icke-fysisk) alltid som ett sexuellt övergrepp om den unge är under 15 år, eller 18 år om den unge dessutom är i beroendeställning till den vuxne. Detta gäller om till exempel föräldrar, far- o. morföräldrar, familjehemsföräldrar och personal t.ex. på skola eller hvb-hem.

Vilka är symtomen hos små barn?

Det är alltid vanskligt att tala om symtom på sexuella övergrepp, men ett barn som utsatts för sexuella övergrepp visar i regel upp tecknen på att det mår dåligt; tecken som också kan överensstämma med andra orsaker till illamående och dysfunktionlitet. Det kan handla om att barnet sluter in sig i sig självt, att det är utåtagerande, att det regredierar och t.ex. börjar kissa på sig igen efter att det varit torrt en längre tid, etc. Det finns dock tecken som anses mer specifika för just sexuella övergrepp. Förutom de mest uppenbara symtomen som veneriska sjukdomar och skador på genitalia etc. visar utsatta barn ofta tecken som ett överdrivet sexualiserat beteende, djup rädsla och ambivalens inför specifika personer och uttryck för ångest i relation till på- och avklädande, sänggående, duschning etc.

Vilka är symtomen hos äldre barn och tonåringar?

Det kan vara svårare att upptäcka sexuella övergrepp hos äldre barn. I regel anförtror tonåringar sig också hellre till sina kompisar medan yngre barn tenderar att berätta för någon betrodd vuxen, -om de berättar. Vanligaste orsaken till att sexuella övergrepp bland tonåringar avslöjas är att den utsatta killen eller tjejen själv berättar om det för någon som den har förtroende för. Promiskuitet eller tvärtom, -avhållsamhet kan vara en reaktion på ett sexuellt trauma liksom utåtagerande beteenden och självskadebeteenden. Var inte rädd för att prata om sexuella övergrepp. Har du en kompis som berättat om sexuella övergrepp, tala gärna med någon vuxen eller försök att ge stöd åt din kompis att göra det. Du får också gärna ringa till oss.

Varför blir ett specifikt barn utsatt?

Att barn utsätts beror på flera olika omständigheter som måste sammanfalla för att övergrepp skall äga rum. Dels är orsaken hos förövaren själv och hos omgivningen. Man har också sett vissa samband mellan vilken typ av barn som utsätts. Det finns flera olika typer av förövare som använder olika förklaringsmodeller för att bortförklara det som de utsatt barnet för. Förutom de regelrätta pedofilerna finns män och kvinnor som till följd av en kris eller dylikt vänder sig till barnet. Det förekommer ofta när övergreppen sker inom familjen. De flesta övergrepp utförs av någon närstående, en förälder, ett syskon, en lärare eller bekant till familjen. Så varför ett specifikt barn utsätts handlar till stor del om vilka vuxna som omger barnet. Till riskbarn hör barn som lever i en dysfunktionell miljö, har låg självkänsla, inga eller få nära vuxna sociala relationer samt har någon form av funktionshinder. Förvånansvärt många av de utsatta barnen hör dock inte till någon riskgrupp överhuvudtaget.

Vilka är förövarna?

65% av förövarna är en närstående till barnet. Det kan röra sig om någondera föräldern, styvföräldern, ett syskon, far- och morföräldrar eller någon annan nära släkting. I 25% av fallen, beräknar man, är förövaren en bekant eller annars känd av barnet. Då talar vi om fotbollstränare, fiollärare, grannar, familjebekanta, kompisars föräldrar eller syskon osv. I endast 10% är förövaren okänd för barnet. Tidigare utgick man ifrån att övergrepp alltid begicks av män. Numera menar man fortfarande förvisso att de flesta är män men antalet rapporterade fall av kvinnor som förgriper sig blir allt högre. Det är både pojkar och flickor som utsätts, även om man där också räknar med att det är fler tjejer som utsätts än killar. Ett tabuområde fortfarande är kvinnor som förgriper sig på sina söner. Gamla föreställningar kring manlig och kvinnlig sexualitet har gjort att dessa övergrepp sällan rapporteras. Uppdagas de ser man inte alltid likadant på det inträffade. Kvinnliga förövares beteende förklaras oftare också med psykisk sjukdom och sårad kvinnlighet; behov av bekräftelse och barnets perspektiv glöms bort. Incestuösa relationer mellan syskon anmäls inte lika ofta som de förekommer, även om övergreppen uppdagas. Ibland är både förövare och utsatt minderåriga och den dubbla rollen som förälder till bägge barnen gör också att föräldrar nästan aldrig anmäler. Emotionellt är syskonincest oerhört komplicerat att hantera för föräldrar och personal in förskola och skola, ändå bör även syskonincest anmälas, så att bägge barnen kan få hjälp och så att incesten upphör..

Vilka är konsekvenserna för barnet?

Att ha blivit utsatt för sexuella övergrepp är ingen sjukdom eller diagnos, det är en traumatiska upplevelse som kan ge både kortvariga och långvariga men och som barnet ofta behöver bearbeta för att kunna hantera. De psykiska menen handlar ofta om förlust av tillit, känsla av utsatthet och maktlöshet, skam- och skuldkänslor, ångest och aggressioner. Bearbetas inte övergreppen kan de leda till bl.a. posttraumatisk stress som kan yttra sig många år senare (se nästa punkt). Många barn ger också uttryck får ångestproblematik eller utvecklar depression. Borderline personlighetsstörning har cokså förknippats med sexuella övergrepp under uppväxten. Det är dock inte så att alla med borderline/emotionellt instabil personlighet har en övergreppshistoria.

Kan man må dåligt över sexuella övergrepp som hänt för länge sedan?

Övergrepp som inte bearbetas kan leda till olika former av psykiska symtom och dåligt mående. Ibland tar det sig somatiska uttryck och ibland rent psykiska. Det tillstånd vi talar om ofta i samband med övergrepp är posttraumatiskt stressyndrom; en psykisk reaktion på trauma som kan komma långt senare. Ofta debuterar symtomen i samband med något annat trauma eller större (även positiv) händelse i livet, särskilt för kvinnor gäller detta vid när kvinnan själv får barn och när barnet kommer in i samma ålder som kvinnan själv var i när övergreppen ägde rum. Posttraumatisk stress kan du läsa mera om under material i huvudmenyn.

Hur behandlas traumat akut när man upptäcker sexuella övergrepp?

Det akuta skedet, precis när övergrepp upptäckts bör krisbearbetning från barn- och ungdomspsykiatrin eller socialtjänsten erbjudas och krisbearbetning påbörjas helst så snart som möjligt. Barnet och föräldrarna, eller den icke-förövande föräldern får då tillfälle att prata om och bearbetade akuta känslorna i samband med avslöjandet. De är ofta många och förvirrade. Det kan också innebära stöd under utredningsperioden medan polisutredningen pågår.

VIKTIGT:
Det är viktigt att den icke-förövande föräldern stödjer sitt barn när en förälder missbrukat sin föräldraställning och utsatt barnet för sexuella övergrepp. Som icke-förövande förälder kan det vara förvirrande med alla egna känslor men det är viktigt att inte belasta barnet med dessa. Sök eget samtalsstöd och vårda relationen till barnet. Barnet skall inte behöva gå igenom detta på egen hand.


Hur bearbetas sexuella övergrepp på lång sikt?

Eftersom hela situationen i samband med att ett barn har utsatts för ett sexuellt övergrepp varierar från fall till fall finns det inte någon specifik behandling vid sexuella övergrepp. Ofta delas behandlingen upp i traumafokuserad terapi och allmänt inriktad terapi. I traumafokuserad terapi får barnet bearbeta de upplevelser och känslor som övergreppet har väckt. Den allmänt inriktade terapin följer sedvanliga barn- och ungdomspsykiatriska behandlingsprinciper vid olika problem och svårigheter. I Sverige sker vanligtvis behandlingen inom den barn- och ungdomspsykiatriska vården. Det finns också några specialiserade centra med utvecklade behandlingsprogram för sexuella övergrepp som t.ex. BUP Vasa i Stockholm. Dock finns inget motsvarande åtminstone än så länge i Eskilstuna eller Västerås.

Frågor som rör Rättsväsendets och Socialtjänstens förfaranden:

Vem skall man anmäla om sexuella övergrepp till?

Vem skall man anmäla om sexuella övergrepp till? Misstänker du att ett barn far illa skall du anmäla till socialtjänsten. Misstänker du brott, -anmäl till polisen. De bägge myndigheterna samarbetar dock och anmäls ett övergrepp till socialtjänsten kopplas oftast polisen in och vice versa.

Vilken skillnad är det på polisens och socialtjänsten när det gäller utredning av ett ärende?

Sociala myndigheter utreder barnets behov och skydd medan polisen utreder begågna brott. Riskerar barnet att fara illa i sin hemmamiljö har socialtjänsten möjlighet att med hjälp av SOL (socialtjänstlagen) och i vissa fall också LVU (lagen om vård av unga) ge möjlighet till en tryggare miljö under kortare eller längre period. Socialtjänsten har också möjlighet att hjälpa föräldrar i sin föräldraroll, ge avlastning och extra stöd. Polisen utreder misstanke om brott och gör förarbetet inför en eventuell rättegång i relation till brottsbalken.

Hur ser en utredning ut hos socialtjänsten?

När en anmälan kommer in till socialtjänsten görs först en initial bedömning om allvarlighetsgraden i misstankarna. Därefter skall socialnämnden "skyndsamt inleda utredning för att klarlägga vilka behov som finns". Underlaget görs av handläggande socialsekreterare (ofta jobbar de i team två och två). Socialtjänsten är skyldig att utreda om bedömningen gör gällande att risk för barns hälsa och välbefinnande finns. Frågor som utredningen ställer är t.ex. På vilket sätt kan barnets föräldrar kan ge barnet trygghet, skydd och erbjuda goda uppväxtförhållanden? Vilka behov av insatser har just detta barn och vad kan samhället erbjuda för hjälp? Vad kan inträffa om hjälpen inte kommer till stånd? Vilka blir konsekvenserna av olika handlingsalternativ? Vad grundar sig socialtjänstens bedömningar på? Vad tycker barnet om sin situation? Enligt SoL 11:2 andra stycket skall en utredning vara slutförd senast inom fyra månader. Finns det särskilda skäl får socialnämnden besluta att förlänga en utredning för viss tid. Vid akuta lägen kan socialtjänsten gå in och göra ett tillfälligt beslut/åtgärd i väntan på att utredningen färdigställs.

Hur utreder polisen?

Polisens uppgift är alltså att utreda misstankar om brott. Förundersökningen ska göras så snabbt som möjligt och vara klar senast inom tre månader. Det är oftast en åklagare som är förundersökningsledare och som bestämmer om ärendet leder till åtal. I utredningar där brottet är begånget mot ett barn arbetar särskilt utbildade barnutredare och barnförhörsledare. I Eskilstuna har vi ett s.k. barnahus, där flera myndigheter som arbetar med barn är samlade under ett tak. Där finns polisen, socialtjänsten, åklagare, rätts- och barnmedicin samt BUP - Barn- och ungdomspsykiatrin. Barn som utsätts för brott erbjuds ett juridiskt ombud, ett målsägandebiträde. Han eller hon ska ta tillvara barnets rättigheter under förundersökningen och vid rättegången. Om en vårdnadshavare eller en person som har en nära relation till vårdnadshavaren misstänks för brott, utses istället en så kallad särskild företrädare. Den särskilde företrädaren har rätt att besluta om olika åtgärder utan att behöva vårdnadshavarens samtycke. Det kan till exempel gälla beslut om förhör, läkarundersökning eller krav på skadestånd. Dessa beslut tas om möjligt, beroende på barnets ålder och mognad, i samråd med barnet.

Vad betyder det att brott inte kunnat bestyrkas?

I Eskilstuna leder strax över 60% av de fall som anmälts till polisen till fällande dom. Det är en hög siffra jämfört med övriga Sverige där snittet ligger på omkring 10-15% (i Västerås omkring 12%). De övriga ärendena läggs i regel ner pga av att "brott inte har kunnat bestyrkas". Det innebär att det inte finns tillräckligt med bevisning för en fällande dom. Det innebär dock inte att ett brott inte har begåtts eller att det anmälda övergreppet aldrig ägt rum.

Vad betyder anmälningsskyldighet och vem har det?

Anmälningsskyldighet har de som arbetar med barn inom privat och offentlig sektor. Det gäller också yrkesverksamma inom sjuk- och hälsovård, ideella föreningar och eftis-verksamhet. Se här nedan:

14 kap § 1 SOCIALTJÄNSTLAGEN:
Var och en som får kännedom om något som innebär att socialnämnden behöver ingripa till en underårings skydd bör anmäla detta till nämnden. Myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom samt andra myndigheter inom hälso- och sjukvården är skyldiga att genast till socialnämnden anmäla om de i sin verksamhet får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till en underårings skydd. Detta gäller även dem som är anställda hos sådanan myndigheter.
Sådan anmälsningsskyldighet gäller också dem som är verksamma inom yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet som berör barn och ungdom eller annan yrkesmässigt bedriven verksamhet inom hälso- och sjukvården eller socialttjänstens område. För familjerådgivning gäller i stället vad som sägs i tredje stycket. De som är verksamma inom familjerådgivning är skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om att en underårig utnyttjas sexuellt eller misshandlas i hemmet. Myndigheter, befattningshavare och yrkesverksamma som anges i andra stycket är skyldiga att lämna socialnämnden alla uppgifter som kan vara av betydelse för utredning av underårings behov av skydd.


Vem får anmäla?

Vem som helst får anmäla. I första stycket i socialtjänstlagens 14 kap § 1 står det att var och en som får kännedom om något som innebär att socialnämnden behöver ingripa till en underårings skydd bör anmäla detta till nämnden.

Kan man anmäla anonymt?

Det är möjligt att anmäla misstanke till socialtjänsten helt anonymt. Det är dock lättare att utreda ifall källan är känd och en anonym anmälan väger inte alltid lika tungt som en anmälan från en namngiven person. Men det är alltså okej att anmäla anonymt om man inte törs anmäla annars.

Vilka är preskriptionstiderna för sexuella övergrepp?

Helt kort kan man säga att sexuella övergrepp som inte anses som grova har en preskriptionstid på 10 år och grova övergrepp har en preskriptionstid på 15 år. Preskriptionstiden börjar räknas från den dag barnet fyllt 18 år. Är du osäker på om det du utsattes för är preskriberat kan du ändå alltid vända dig till polisen för att få svar på huruvida det ännu är möjligt att anmäla i just ditt fall.

Händer det att barn ljuger om sexuella övergrepp?

Visst händer det att barn gör det, men risken att de aldrig berättar är betydligt större. Ibland händer det att barn inte vågar berätta vem den egentliga förövaren är eller att de inte har namn för det inträffade och att saker som sägs misstolkas. Men i de allra flesta fall ljuger barn inte om övergrepp. Regeln där är;"Tro på barnet!".

Vad gör jag om förövaren hotar mig eller barnet?

Barn tar inte sällan tillbaka sin berättelse under en förundersöknings gång. Ofta beror det på samma saker som på varför de inte berättar från första början. Det kan handla om hot, rädsla, skam- och skuldkänslor, ambivalenta känslor gentemot förövaren, rädsla att splittra familjen m.m. I polisutredningen tas också hänsyn till andra omständigheter än barnets berättelse. Men ibland måste förundersökningen läggas ner som en följd av att barnet tagit tillbaka sin historia om ingen övrig bevisning finns. I andra fall återtar barnet även återtagandet och igen bekräftar sin historia. En förövare kan också bli dömd även om barnet tagit tillbaka sin historia, om det finns övrig bevisning.

Hur lång tid tar en utredning?

En utredning hos socialtjänsten får maximalt ta fyra månander. Polisutredningen bör vara klar inom tre månander. I praktiken kan det finnas omständigheter som gör att utredningstiden förlängs.

Vad gör jag om förövaren hotar mig eller barnet?

Sök skydd! För att förundersöknignen skall gå så smidigt som möjligt och för att bearbetningen skall komma igång behövs trygghet. Ta kontakt med socialtjänsten eller polisen och berätta om din oro. Är det direkta hot bör även dessa polisanmälas. I vissa fall kan ni temorärt bo på ett skyddat boende för att försäkras om er trygghet. Fortsätter trakasserierna kan det bli aktuellt med skyddade personuppgifter. Det finns tre grader av skydd; spärrmarkering, eftersändning och skyddad identitet.

© 2011 ATSU - att trygga sexuellt utnyttjade